Personlig assistans är en av våra viktigaste frihetsreformer. I över 30 år har den möjliggjort för tusentals personer med en funktionsnedsättning att arbeta, vara förälder, studera och leva ett självständigt liv. Den bärs upp av tusentals assistenter och hundratals seriösa anordnare som varje dag tar ansvar för kvalitet, arbetsmiljö och långsiktighet.
Men en reform som ständigt underfinansieras vittrar obönhörligen sönder.
Årets uppräkning av assistansersättningen landade på 1,5 procent. Samtidigt uppgår löneökningstakten enligt det så kallade märket till 3 procent. Skillnaden är inte marginell – den är förödande. När lönerna ökar dubbelt så mycket som ersättningen uppstår ett glapp som varje seriös aktör måste hantera. Det glappet går inte att trolla bort.
Vi instämmer därför i kraven från Fremia, SKR och Vårdföretagarna. Regeringen behöver omedelbart justera upp ersättningen för 2026 så att den motsvarar löneökningstakten på arbetsmarknaden. Och dessutom: ersättningen måste indexeras så att den över tid följer kostnadsutvecklingen. Personlig assistans kan inte längre vara föremål för ständiga, årliga politiska osäkerheter.
För oss handlar detta inte om marginaler. Det handlar om förutsättningar för att bedriva hållbar personlig assistans.
När ersättningen inte följer kostnadsutvecklingen pressas hela branschen. Seriösa aktörer med kollektivavtal, ordning i ekonomin och långsiktigt ägande får allt svårare att bära sina kostnader. Samtidigt skapas utrymme för aktörer som är beredda att tumma på villkor, minska investeringar i kvalitet eller helt avstå från kollektivavtal.
Det är så en osund marknad växer fram.
Underfinansiering slår alltså inte bara mot enskilda bolag. Den slår mot mångfalden, mot kvaliteten och i förlängningen mot de personer som är beroende av sin assistans varje dag. När seriösa alternativ försvinner minskar valfriheten. När arbetsvillkoren försämras ökar personalomsättningen. När kvaliteten sviktar ökar kostnaderna för tillsyn, rättsprocesser och omställningar. Det som ser ut som en besparing i statsbudgeten riskerar att bli betydligt dyrare över tid.
Vi på Inkludera assistans är medlemmar i Vårdföretagarna. Vi tror på kollektivavtal. Vi tror på rimliga löner, pensioner och försäkringar. Vi tror på jourbemanning, kompetent arbetsledning och full transparens i ekonomin. Vi är inte ägda av riskkapital. Vi arbetar långsiktigt. För oss är hållbarhet inte ett slagord utan en förutsättning för att kunna ta ansvar, för verksamhet, kunder och medarbetare. Men även det mest ansvarsfulla arbetssätt kräver realistiska ekonomiska ramar.
Om ersättningen systematiskt släpar efter lönekostnaderna skickar staten en tydlig signal: att kvalitet och goda arbetsvillkor får stå tillbaka. Det är en farlig väg att gå. Personlig assistans kan inte vara en budgetpost bland andra. Det är en rättighetslagstiftning som bygger på ett samhällskontrakt mellan stat, anordnare, assistenter och den enskilde om rätten som leva som andra. Det samhällskontraktet behöver vårdas, inte urholkas.
Därför behöver regeringen agera nu. Justera upp ersättningen till minst 3 procent i linje med märket. Inför en långsiktig indexering. Skapa förutsägbarhet.
Det är så vi värnar seriösa aktörer.
Det är så vi motverkar oseriösa eller till och med kriminella inslag.
Det är så vi slår vakt om reformens legitimitet och framtid.
Inkludera assistans är inte störst. Men vi försöker vara rätt, för de kunder som valt oss som anordnare och de assistenter som valt oss som arbetsgivare.
Och rätt just nu är att säkerställa att personlig assistans har ekonomiska förutsättningar att vara trygg, hållbar och långsiktig för dem som behöver den, idag och imorgon.
VD, Inkludera Assistans AB
