Egenvård och personlig assistans: vad gäller och vem ansvarar?

Vad är egenvård?

Egenvård är ett juridiskt begrepp som definieras i lagen (2022:1250) om egenvård.

Med egenvård avses en hälso- och sjukvårdsåtgärd som behandlande hälso- och sjukvårdspersonal har bedömt att en patient kan utföra själv eller med hjälp av någon annan.

Det innebär att en åtgärd som annars skulle kunna utföras inom hälso- och sjukvården i vissa situationer kan genomföras som egenvård.

En viktig förutsättning är att behandlande hälso- och sjukvårdspersonal har gjort en individuell bedömning.

Egenvård betyder inte att du måste göra allt själv

Ordet egenvård kan ge intrycket att personen själv måste utföra åtgärden.

Så är det inte.

En egenvårdsåtgärd kan, om det bedöms lämpligt och säkert, utföras med hjälp av någon annan.

Det kan exempelvis vara en närstående eller en personlig assistent.

Bedömningen behöver ta hänsyn till om åtgärden kan utföras säkert i den aktuella situationen och med den hjälp som finns tillgänglig.

Är all hjälp med medicinska behov egenvård?

Nej.

Att en person behöver hjälp med läkemedel, medicinteknisk utrustning eller andra hälsorelaterade uppgifter innebär inte automatiskt att åtgärderna är egenvård.

Det är den individuella egenvårdsbedömningen som är avgörande för om en viss åtgärd kan utföras som egenvård.

Man ska därför inte själv utgå från att en medicinsk åtgärd är egenvård enbart för att den utförs i hemmet eller har blivit en del av vardagsrutinerna.

Vad är skillnaden mellan egenvård och hälso- och sjukvård?

Skillnaden handlar bland annat om hur åtgärden har bedömts, hur den ska utföras och vilka regler som gäller.

Det är viktigt att förstå att samma typ av åtgärd kan bedömas olika beroende på personens förutsättningar, riskerna och vem som ska hjälpa till.

Exempel på skillnaden

Tänk dig att en person behöver hjälp med en viss läkemedelsåtgärd.

Efter en individuell bedömning kan behandlande hälso- och sjukvårdspersonal komma fram till att åtgärden kan utföras som egenvård med hjälp av en annan person.

I en annan situation kan samma typ av åtgärd behöva utföras som hälso- och sjukvård.

Bedömningen ska alltid utgå från den aktuella personens situation och patientsäkerheten.

Hur görs en egenvårdsbedömning?

En egenvårdsbedömning görs av behandlande hälso- och sjukvårdspersonal enligt de bestämmelser som gäller.

Syftet är att bedöma om en viss hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård på ett säkert sätt.

Bedömningen måste göras individuellt.

Vem får göra en egenvårdsbedömning?

Enligt lagen om egenvård görs bedömningen av behandlande hälso- och sjukvårdspersonal.

Det är alltså inte den personliga assistenten eller assistansanordnaren som självständigt ska avgöra om en medicinsk åtgärd kan klassificeras som egenvård.

Enligt lagen om egenvård görs bedömningen av behandlande hälso- och sjukvårdspersonal som har legitimation eller enligt särskilt förordnande har fått motsvarande behörighet.

Vad behöver bedömningen ta hänsyn till?

Beroende på åtgärden kan det bland annat vara relevant att undersöka:

• Patientens hälsotillstånd och individuella förutsättningar.
• Vilken åtgärd som ska utföras.
• Vilka risker som kan uppstå.
• Om personen kan utföra åtgärden själv.
• Om hjälp från någon annan behövs.
• Vilka kunskaper och praktiska förutsättningar den som hjälper till har.
• Hur åtgärden kan utföras på ett säkert sätt.
• Vad som behöver göras om förhållandena förändras.

Alla bedömningar behöver inte se likadana ut. Vad som behöver utredas beror på åtgärdens art och den individuella situationen.

Kan samma åtgärd bedömas olika för olika personer?

Ja.

En åtgärd som bedöms kunna utföras som egenvård för en person behöver inte bedömas på samma sätt för någon annan.

Även miljön, tillgången till hjälp och andra omständigheter kan påverka bedömningen.

Det är därför inte möjligt att skapa en generell lista över medicinska åtgärder som alltid är egenvård.

Kan egenvård ingå i personlig assistans?

Ja, hjälp med egenvård kan under vissa förutsättningar ingå i personlig assistans.

Men det krävs att villkoren för personlig assistans är uppfyllda och att den aktuella hjälpen omfattas av de bestämmelser som gäller.

Att en medicinsk åtgärd har bedömts som egenvård innebär inte automatiskt att personen får rätt till personlig assistans för att utföra den.

Varför är egenvårdsbedömningen viktig?

En egenvårdsbedömning kan visa att en viss hälso- och sjukvårdsåtgärd kan utföras som egenvård.

Den bedömningen har betydelse när ansvariga myndigheter behöver utreda om hjälp med åtgärden kan ingå i personlig assistans.

Men det är viktigt att skilja mellan två frågor:

1. Kan åtgärden utföras som egenvård på ett säkert sätt?
2. Kan hjälp med åtgärden omfattas av ett beslut om personlig assistans eller assistansersättning?

Den första frågan bedöms inom hälso- och sjukvården.

Den andra prövas av kommunen eller Försäkringskassan enligt tillämpliga bestämmelser.

Räknas egenvård som ett grundläggande behov?

Inte automatiskt.

Grundläggande behov är ett särskilt juridiskt begrepp inom personlig assistans.

Under vissa förutsättningar kan hjälp med en egenvårdsåtgärd omfattas av reglerna om exempelvis andning eller löpande stöd vid ett medicinskt tillstånd som innebär allvarliga risker.

Men en egenvårdsbedömning innebär inte i sig att hjälpen klassificeras som ett grundläggande behov.

Det behövs en separat bedömning enligt reglerna för personlig assistans.

Kan egenvård också vara ett annat personligt behov?

Det kan vara aktuellt i vissa situationer när de rättsliga förutsättningarna för assistans med andra personliga behov är uppfyllda.

Omfattningen beror på den enskildes beslut och tillämpliga regler.

Vad är ett egenvårdsintyg och när behövs dokumentation?

Begreppet egenvårdsintyg används ofta om ett dokument som beskriver att en viss åtgärd har bedömts kunna utföras som egenvård.

Det är dock viktigt att skilja mellan själva egenvårdsbedömningen, vårdens dokumentation och det underlag som en annan myndighet behöver.

Ska egenvårdsbedömningen dokumenteras?

Uppgifter om egenvårdsbedömningen ska dokumenteras i patientjournalen om de är av betydelse för en god och säker vård. Hjälp med egenvård inom LSS-verksamhet dokumenteras enligt reglerna för den verksamheten.

Vilken information som behöver finnas och hur den ska hanteras beror på situationen och aktuella bestämmelser.

Måste det alltid finnas ett särskilt egenvårdsintyg?

Det är inte lämpligt att utgå från att ett dokument med just rubriken ”egenvårdsintyg” alltid är ett generellt krav för alla egenvårdsåtgärder.

Däremot kan ett tydligt underlag från vården vara nödvändigt för att en myndighet ska kunna bedöma om en viss hjälp kan ingå i personlig assistans.

Fråga ansvarig vårdgivare och den myndighet som prövar assistansen vilken dokumentation som behövs.

Vad kan behöva framgå av underlaget?

Beroende på åtgärden kan det vara relevant med information om:

• Vilken åtgärd som har bedömts.
• Vem bedömningen avser.
• Att en egenvårdsbedömning har gjorts.
• Vilken hjälp som behövs.
• Vilka förutsättningar som gäller för säker hantering.
• Om instruktioner eller särskild uppföljning behövs.
• När en ny bedömning kan bli aktuell.

Det är vården som ansvarar för sina medicinska bedömningar och dokumentation.

Vad är skillnaden mellan egenvård och delegering?

Egenvård och delegering är två olika begrepp.

Det är viktigt att skilja dem åt eftersom de innebär olika rättsliga och organisatoriska förutsättningar.

Egenvård

Vid egenvård har behandlande hälso- och sjukvårdspersonal bedömt att patienten kan utföra en åtgärd själv eller med hjälp av någon annan.

Hjälpen kan då, under rätt förutsättningar, ges utanför utförandet av hälso- och sjukvård.

Delegering

Sedan den 1 januari 2026 regleras delegering av iordningställande, administrering och överlämnande av läkemedel i 9 kap. HSLF-FS 2017:37. SOSFS 1997:14 har upphört att gälla. För andra uppgifter behöver behörighet, kompetens och ansvar bedömas enligt de regler som gäller för uppgiften.

En delegerad uppgift är fortfarande en hälso- och sjukvårdsuppgift.

Det innebär att delegering inte är samma sak som att åtgärden har bedömts som egenvård.

Kan en personlig assistent få en delegerad uppgift?

Det kan vara möjligt under de förutsättningar som gäller för den aktuella hälso- och sjukvårdsuppgiften.

Vid delegering av läkemedelshantering ska behörig läkare, tandläkare eller sjuksköterska kontrollera mottagarens dokumenterade kunskaper och kompetens. Beslutet ska vara personligt, skriftligt, tidsbegränsat och följas upp minst en gång per år. Vårdgivaren ansvarar för riskanalys och rutiner.

En personlig assistent får inte automatiskt utföra alla vårduppgifter bara för att personen har erfarenhet eller har fått muntliga instruktioner.

Vem ansvarar vid delegering?

Vid delegering gäller hälso- och sjukvårdens regelverk och dess bestämmelser om bland annat kompetens, patientsäkerhet och ansvar.

Vårdgivarens övergripande ansvar upphör inte genom att en arbetsuppgift delegeras.

Den som utför en delegerad uppgift har också ansvar för sitt utförande enligt de regler som gäller.

Kan en personlig assistent hjälpa till med läkemedel?

Det kan vara möjligt, men det beror på vilken åtgärd som avses och hur den har bedömts.

Hjälp med läkemedel kan i vissa situationer utföras som egenvård efter en relevant bedömning.

I andra situationer kan läkemedelshanteringen behöva ske inom hälso- och sjukvårdens ansvar.

Medicinering som egenvård

Om behandlande hälso- och sjukvårdspersonal har bedömt en viss åtgärd som egenvård kan det vara möjligt att få hjälp av en personlig assistent.

Det behöver vara tydligt vad hjälpen består av och vilka instruktioner och förutsättningar som gäller.

Läkemedelshantering som hälso- och sjukvård

Om en läkemedelsåtgärd inte har bedömts som egenvård kan den behöva utföras inom hälso- och sjukvården.

Då gäller andra förutsättningar för vem som får utföra åtgärden.

Vad gör jag om jag är osäker?

Kontakta ansvarig vårdgivare och be om ett tydligt besked.

Personliga assistenter bör inte själva behöva gissa om en viss uppgift är egenvård eller hälso- och sjukvård.

Egenvård vid andningsstöd, insulin och andra medicinska behov

Vissa medicinska åtgärder kan innebära särskilda risker och kräva omfattande kunskap.

Det gäller exempelvis åtgärder som berör andning, läkemedel eller avancerad medicinteknisk utrustning.

Det går inte att generellt klassificera dessa åtgärder som egenvård eller hälso- och sjukvård utan en individuell bedömning.

Andningsstöd och respirator

En del personer behöver hjälpmedel eller medicinska åtgärder kopplade till andningen.

Det kan kräva särskild medicinsk bedömning, instruktioner, utbildning och en tydlig plan för riskhantering.

Att en person använder respirator innebär inte automatiskt att all hjälp med utrustningen kan utföras som egenvård.

Insulin och andra läkemedelsåtgärder

För vissa personer kan en läkemedelsåtgärd bedömas som egenvård.

Det kräver att behandlande hälso- och sjukvårdspersonal bedömer att åtgärden kan utföras säkert under de aktuella förutsättningarna.

Såromläggning och andra behandlingsmoment

Såromläggning och andra behandlingsrelaterade moment kan i vissa situationer vara egenvård.

I andra situationer behöver de utföras som hälso- och sjukvård.

Bedömningen behöver ta hänsyn till åtgärdens risker, svårighetsgrad och individens situation.

Säkerheten måste komma först

En egenvårdsbedömning ska inte efterfrågas eller ändras enbart för att en viss åtgärd ska kunna räknas in i personlig assistans.

Det avgörande är att åtgärden kan utföras säkert och att ansvarsfördelningen är tydlig.

Vem ansvarar när en personlig assistent hjälper till med egenvård?

Ansvarsfrågan kan vara komplex eftersom flera aktörer kan vara involverade.

Det kan handla om den som får hjälpen, behandlande hälso- och sjukvårdspersonal, den personliga assistenten och assistansanordnaren.

Hälso- och sjukvårdens ansvar

Behandlande hälso- och sjukvårdspersonal ansvarar för sin professionella egenvårdsbedömning enligt tillämpliga regler.

Vårdgivaren behöver även hantera frågor om dokumentation, information och andra skyldigheter som följer av hälso- och sjukvårdens regelverk.

Assistansanordnarens ansvar

När en personlig assistent hjälper till med egenvård behöver assistansanordnaren hantera de skyldigheter som följer av dess verksamhet och arbetsgivaransvar.

Det kan exempelvis handla om:

• Att arbetsuppgifterna är tydliga.
• Att assistenterna får relevant introduktion.
• Att det finns tillräckliga kunskaper och instruktioner för uppdraget.
• Att arbetsmiljörisker undersöks och hanteras.
• Att ansvariga personer vet vem de ska kontakta vid problem.

Assistansanordnaren ska inte själv göra medicinska bedömningar som tillhör hälso- och sjukvårdens ansvar.

Assistentens ansvar

Den som hjälper till med egenvård behöver känna till vad uppgiften innebär och vilka instruktioner som gäller.

Om något är oklart eller om förutsättningarna förändras bör assistenten kontakta ansvarig person i stället för att själv improvisera.

Den assistansberättigades självbestämmande

Självbestämmande och integritet är viktiga utgångspunkter inom personlig assistans.

Men egenvård innebär inte att den assistansberättigade automatiskt ensam bär allt juridiskt ansvar för varje åtgärd.

Ansvarsfördelningen behöver förstås utifrån vilken åtgärd det gäller och vilka aktörer som är involverade.

Vad händer om behovet eller förutsättningarna förändras?

En egenvårdsbedömning görs utifrån vissa förutsättningar.

Om dessa förändras kan det bli nödvändigt att undersöka om den tidigare bedömningen fortfarande är lämplig.

Förändrat hälsotillstånd

Om hälsotillståndet förändras kan riskerna med en åtgärd förändras.

Kontakta då ansvarig vårdgivare för att klargöra om bedömningen behöver ses över.

Ny assistent eller förändrad kompetens

Om en ny assistent ska hjälpa till med egenvård kan det behöva säkerställas att personen har nödvändiga kunskaper och förutsättningar.

En tidigare egenvårdsbedömning innebär inte automatiskt att alla framtida assistenter kan utföra åtgärden utan introduktion.

Förändrad miljö

Om en åtgärd ska utföras i en annan miljö, exempelvis under en resa eller i en annan verksamhet, kan förutsättningarna vara annorlunda.

Det kan påverka hur säkerheten ska bedömas.

Krävs alltid en helt ny bedömning?

Inte varje praktisk förändring behöver automatiskt innebära att hela processen måste börja om.

Men förändringar som kan påverka säkerheten eller förutsättningarna för egenvård behöver uppmärksammas och hanteras av ansvarig vårdgivare.

Vad gör du om det är oklart om en åtgärd är egenvård?

Om det saknas ett tydligt besked om en medicinsk åtgärd bör du inte förutsätta att den kan utföras inom personlig assistans.

1. Steg 1: Kontakta behandlande vårdpersonal

   Beskriv vilken åtgärd det gäller och vilken hjälp som behövs.

   Fråga om en egenvårdsbedömning har gjorts och vad den innebär.

2. Steg 2: Be om tydliga instruktioner

   Om åtgärden bedöms kunna utföras som egenvård behöver det vara klart hur den ska hanteras och vilka förutsättningar som gäller.

3. Steg 3: Informera assistansanordnaren

   Om en personlig assistent ska hjälpa till behöver anordnaren få den information som är nödvändig för att kunna hantera uppdraget korrekt.

   Personuppgifter och medicinska uppgifter ska samtidigt behandlas enligt gällande regler.

4. Steg 4: Kontrollera assistansbeslutet

   En egenvårdsbedömning och ett beslut om personlig assistans är två olika saker.

   Undersök därför om den aktuella hjälpen omfattas av assistansbeslutet eller behöver prövas av ansvarig myndighet.

5. Steg 5: Följ upp vid förändringar

   Om behovet förändras eller om en åtgärd inte längre kan utföras på det sätt som planerats behöver frågan tas upp med ansvarig vårdgivare och andra berörda.

Checklista: egenvård och personlig assistans

• Jag vet vilka medicinska åtgärder som är aktuella i min vardag.
• Jag vet om de har bedömts som egenvård eller ska utföras som hälso- och sjukvård.
• Jag känner till vem som gjort egenvårdsbedömningen.
• Det finns relevant dokumentation och tydliga instruktioner.
• Jag vet vem jag kontaktar vid frågor om åtgärden.
• Assistenterna har fått den introduktion som behövs.
• Ansvarsfördelningen mellan vården och assistansanordnaren är tydlig.
• Jag har kontrollerat vad mitt assistansbeslut omfattar.
• Jag vet hur förändringar som påverkar säkerheten ska hanteras.
• Jag förstår skillnaden mellan egenvård och delegerade hälso- och sjukvårdsuppgifter.

Vanliga frågor om egenvård och personlig assistans

Vad är egenvård inom personlig assistans?

Egenvård är en hälso- och sjukvårdsåtgärd som behandlande hälso- och sjukvårdspersonal har bedömt att en person kan utföra själv eller med hjälp av någon annan. Hjälp med egenvård kan under vissa förutsättningar ingå i personlig assistans.

Vem bestämmer vad som är egenvård?

En egenvårdsbedömning görs av behandlande hälso- och sjukvårdspersonal enligt lagen om egenvård. Assistansanordnaren avgör inte själv om en medicinsk åtgärd kan vara egenvård.

Måste man ha ett egenvårdsintyg?

En egenvårdsbedömning behöver dokumenteras enligt gällande regler. Vid ansökan om personlig assistans kan myndigheten behöva ett tydligt underlag som visar vad som har bedömts. Ett särskilt dokument med namnet egenvårdsintyg är däremot inte automatiskt ett generellt krav i varje situation.

Kan en personlig assistent ge läkemedel?

Det kan vara möjligt om den aktuella läkemedelsåtgärden har bedömts som egenvård och assistenten har förutsättningar att hjälpa till på ett säkert sätt. Läkemedelshantering kan också vara en hälso- och sjukvårdsuppgift som omfattas av andra regler.

Är egenvård och delegering samma sak?

Nej. Egenvård bygger på att en åtgärd bedömts kunna utföras av patienten själv eller med hjälp. Delegering gäller överlåtelse av en hälso- och sjukvårdsuppgift enligt särskilda bestämmelser.

Kan hjälp med egenvård räknas som grundläggande behov?

Under vissa förutsättningar kan hjälp med en egenvårdsåtgärd omfattas av ett grundläggande behov enligt LSS. Det avgörs genom en separat rättslig bedömning. Alla egenvårdsåtgärder räknas inte automatiskt som grundläggande behov.

Kan en personlig assistent sköta respirator eller andningsstöd?

Det beror på vilken åtgärd som avses, den individuella medicinska bedömningen och vilka förutsättningar som finns. Man ska inte utgå från att respiratorrelaterade uppgifter automatiskt är egenvård.

Kan egenvård utföras av en anhörig?

Ja, det kan vara möjligt om behandlande hälso- och sjukvårdspersonal har bedömt att åtgärden kan utföras säkert med hjälp av den aktuella personen.

Vad händer om jag byter assistansbolag?

Ett byte av anordnare kan innebära att nya assistenter behöver introduceras och att de praktiska förutsättningarna förändras. Det kan därför vara viktigt att kontrollera om egenvårdsbedömningen och instruktionerna fortfarande är tillämpliga.

Vem ansvarar om något går fel?

Det beror på vad som har hänt och vilka uppgifter och skyldigheter olika aktörer har. Det finns inte en generell regel om att allt ansvar automatiskt ligger på den assistansberättigade eller på den personliga assistenten.

Kan en egenvårdsbedömning ändras?

Ja. Om förutsättningarna förändras kan bedömningen behöva ses över av ansvarig hälso- och sjukvårdspersonal.

Sammanfattning: egenvård och sjukvård har olika förutsättningar

Skillnaden mellan egenvård och hälso- och sjukvård är viktig för att personlig assistans ska kunna organiseras korrekt och säkert.

Egenvård förutsätter en individuell bedömning av behandlande hälso- och sjukvårdspersonal. Hjälp med en åtgärd som har bedömts som egenvård kan under vissa förutsättningar ingå i personlig assistans.

Men en egenvårdsbedömning är inte samma sak som ett myndighetsbeslut om personlig assistans, och delegerade hälso- och sjukvårdsuppgifter är inte samma sak som egenvård.

Det viktigaste är att ansvarsfördelningen är tydlig, att den som hjälper till har rätt förutsättningar och att säkerheten alltid kommer först.